21 mars 2017

Utdelningsinvestering - en fluga

Vissa uppfattar det som att utdelningsinvestering är något som det snackas väldigt mycket om just nu, och att själva fenomenet med utdelningar skulle vara ett slags fluga. Som en liten motvikt till det här påståendet kan vi titta på genomsnittliga utdelningar för de aktier som ingår i S&P500.

Kolla in diagrammet på den här länken: http://www.multpl.com/s-p-500-dividend-yield/

Utdelningar har förekommit årligen sedan handeln började år 1871, både snitt och median har legat på drygt 4 % sedan start, även om nuvarande avkastning är bland de lägsta någonsin - trots att det skulle vara extra populärt just nu.

20 mars 2017

Källskatten blir förmodligen 100 % återbetald även hos Avanza

Källskatterna på utdelningar från utländska bolag kommer förmodligen att bli helt återbetalda hos Avanza i framtiden. Avanza har återkopplat positivt om detta till Petrusko. Om jag tolkar återkopplingen rätt har man redan påbörjat arbetet, men det blir först källskatter som uppstår 2018 som kommer bli helt återbetalda under 2021 (eftersom 2017 redan börjat).

Vidare tittar man även på om det går att hitta en bättre lösning för mer rättvis (?) återbetalning fram till 2021. Läs återkopplingen hos Petrusko för att göra din egen tolkning av informationen från Avanza.

Ett inte 100 % tydligt svar, men positivt att de i alla fall tar tag i frågan. Det hade förmodligen inte gått lika fort om det inte uppmärksammats i sociala medier.

Väl jobbat, Avanza Bank!

13 mars 2017

Maximal hävstång

Har vridit och skruvat en del på belåning den senaste tiden. Det är alltid intressant att läsa vad andra anser om hävstång liksom att själv räkna på effekterna av belåning. Lundaluppen, Aktiefokus, Z2036 och Fundamentalanalys har intressanta inlägg i ämnet och har dessutom lite olika syn på detta.

Förutom den uppenbara risken med hävstång väljer jag att avstå av flera skäl.

Inlåsning av strategi
Väljer man att arbeta med hävstång blir det betydligt svårare att byta strategi. Det kan i och för sig vara något bra, men att tvingas hålla sig kvar i ett upplägg när det finns bättre alternativ eftersom man sitter fast i bankens villkor är knappast något som känns lockande. Jag hoppas alltid att min nuvarande strategi skall hålla livet ut, men om det skall förbli så avgör jag gärna själv utan bankens inblandning.

Bankens villkor
En bank kan när som helst ändra villkoren för din hävstång, vilket i sig är ett skäl att inte göra sig beroende av banken. Det är ingen självklarhet att superlånet finns kvar om tio år.

Bekymmersfritt sparande
Ligger man belånad kräver det en helt annan tillsyn av portföljen, för mig skall sparande vara något som är roligt att hålla på med.

Helhetsbilden
Har man andra lån utanför portföljen, i det här fallet bolån, innebär detta att det redan finns en hävstång i sparandet eftersom jag lika gärna skulle kunna sälja en del av portföljen och amortera lånet.

Skulle jag mot förmodan ändå någon gång använda mig av en utökad hävstång i portföljen skulle det garanterat ske med ett utökat bolån där säkerheten är helt frikopplad från aktiemarknaden.

Lite skämtsamt uttryckte någon det annars som "är man tillräckligt smart behöver man inte belåning och är man dum skall man absolut inte arbeta med belåning".

Väljer man att arbeta med hävstång uppstår också frågan hur stor hävstången skall vara. Skall man få en snabb effekt, vilket jag antar är själva syftet, behöver man förmodligen upp på belåningsgrader av 20-30 procent med medföljande risk som resultat. Belånar man på marginalen, kanske 1-10 procent, kommer effekten bli förhållandevis liten i det korta perspektivet. Två storheter som direkt talar emot - liten belåning = ingen snabb effekt, stor belåning = orimligt hög risk.

Ett annat resonemang som det går att fundera kring är om hävstången skall vara permanent, det vill säga om den löpande utökas när marknadsvärdet stiger, eller om det skall vara en engångssak som amorteras under en bestämd period.

Som avslutning tycker jag också att det är mycket tänkvärt att resonera kring om 2017 verkligen är det optimala året att fundera kring belåning. Det sa man i och för sig även 2012 och alla vet ju hur börsen gått efter 2012.

04 mars 2017

Oproffsig hantering av källskatt hos Avanza

Tänkte ge några kommentarer till den numera uppmärksammande frågan om återbetalning av källskatt på utländska aktieutdelningar hos Avanza.

De flesta länder har ett dubbelbeskattningsavtal med Sverige vilket innebär att att man håller inne med 15 % av skatten på aktieutdelningar. I efterhand kan man som privatperson alternativt som företag begära tillbaka den här skatten när skatten dragits på placeringar i kapitalförsäkringar som detta fall gäller, då placeringar i denna sparform är skattebefriade från den här typen av skatt.

När man har en kapitalförsäkring ligger möjligheten att kräva tillbaka källskatten på banken och inte dig som privatperson. Från första början gjordes inte detta alls, varken hos Avanza eller Nordnet, om jag kommer ihåg rätt. Sedan några år tillbaka har båda bankerna utvecklat en rutin för detta och med tre års eftersläpning får man källskatten inbetald på sin depå under första kvartalet.

Det som nu hänt är att Avanza misslyckats med att få tillbaka 100 % av källskatten, vilket alltså Nordnet lyckats med. Anledningen är, förenklat, att de finns länder som tar ut mer än 15 % i källskatt samtidigt som man hos respektive skatteverk endast återfår/begär 15 %. Avanzas lösning på detta är att betrakta alla kapitalförsäkringskunder som ett kollektiv som solidariskt får dela på kostnaden för den skatt utöver 15 % som inte återfås.

En kund med enbart utländska aktier i USA där källskatten är 15 % borde rimligtvis få tillbaka 100 % av källskatten. Istället får dessa kunder vara med och dela på icke återlagd källskatt från t ex Danmark där man tar ut 27 % källskatt samtidigt som Avanza bara återkräver 15 %.

Avanza har låtit meddela att detta inte är en prioriterad fråga och att de vidare inte tycker att detta är "någon stor grej". Således struntar man i att agera i frågan och skickar kostnaden för sin egen inkompetens till kunderna.

Hade man varit en professionell bank hade man så klart sett till att lösa problemet fullt ut. Hade man varit en anständig bank i frågan hade man åtminstone sett till att informera ordentligt om vad som gäller så att man haft en chans att välja ett bättre alternativ.

T ex hade man kunnat haft en länk vid orderbekräftelser av utländska aktier som beskriver vilka skattekostnader detta medför, man hade också kunna ha en egen avdelning åtkomlig via menyn som talar om vad som gäller och vilken kostnad detta innebär för dig som kund.

Tillsvidare blir det inga fler utlandsaffärer hos Avanza och jag kommer successivt att flytta alla utlandsaffärer från banken så länge detta inte löser sig.

Kommer inte heller att rekommendera banken till någon så länge de inte ser till att ordna detta på ett adekvat sätt.

Tillägg: ett mycket enkelt sätt att räkna ut hur mycket källskatt var och en skall få tillbaka skulle kunna vara ett enkelt skript som går igenom alla transaktioner som gjorts på respektive konto, där står det svart på vitt hur mycket källskatt som dragit från respektive land. Då skulle åtminstone var och en få sin egna skattekostnad och inte någon annans.

28 februari 2017

Utdelningssäsong 2017

Om några timmar börjar den, utdelningssäsongen för 2017. Jag har utdelningar varje månad, men det är nu under mars-juni som det kommer att börja röra på sig på riktigt. Under jan-feb har endast omkring två procent av prognosen trillat in, vilket är ganska marginellt.

Svenska bolag har likt utländska bolag börjat allt mer med att dela upp utdelningar på fler än ett utbetalningstillfälle per år. Det tycker vissa mer om än andra. Vissa ser det som en direkt försening av sina pengar medan andra ser det som en bra lösning för bolagen då de får ett bättre kassaflöde.

Ur ett återinvesteringsperspektiv kan det vara positivt med uppdelade utdelningstillfällen. Anledningen är att det då, teoretiskt i alla fall, finns en möjlighet att få utdelning på utdelningen redan samma år eftersom x-dagen för det senare utdelningstillfället infaller senare under året.

Under en treårsperiod bör det bli en effekt på minst en procent mer i utdelningar, allt annat lika. Desto längre mätperiod ju högre effekt, allt annat lika.

Detsamma gäller även för nytt sparkapital som tillförs senare under året då det fortfarande finns utdelningar kvar att hämta.

Börsveckan tipsar

Blev lite full i skratt när jag läste ledaren i Börsveckans nionde nummer för 2017. Där tipsar man bland annat om att man inte skall handla aktier på kort sikt, vilket i sak förmodligen är helt rätt. Lite uppseendeväckande att ge ett sådant råd i en tidning där man ganska flitigt uppmanar rätt rejält till kortsiktig handel.

Det sista tipset var ännu bättre där man uppmanar till att inte lägga hela sin förmögenhet på börsen, utan bara en summa som man anser sig faktiskt ha råd att helt förlora. Ganska intressant. Jag, liksom de flesta andra, kan nog skriva under på att jag anser att jag inte har råd att helt förlora de pengar som jag har på börsen - därav min placeringsstrategi. Tror inte heller att jag är särskilt sugen på att helt bli av med min upparbetade tjänstepension heller - som finns på börsen.

Kanske skall ta en funderare på att plocka bort 99 % av allt sparkapital jag har på börsen och endast ha kvar någon procent där som jag vet att jag har råd att helt förlora. Det kanske också är att föredra om man skall gambla investera i några av deras kanske inte fullt så långsiktiga köpråd som Tethys Oil, Camurus eller någon av de nyteckningar som det ofta annonseras om?

27 februari 2017

Utdelningstillväxt 2017

I dagarna kom sista bokslutskommunikén för de bolag som för närvarande finns i min portfölj. Lägger man samman dessa utdelningsökningar och viktar dem sins emellan slutar årets utdelningshöjningar för aktuella innehav på:

6,69 %

25 februari 2017

Dolda kostnader vid ekonomiskt oberoende

Fortsätter lite på temat att enbart leva på kapital utan förvärvsinkomst. Den allmänna definitionen på ekonomiskt oberoende är att fyra procent av ditt kapital i utgångsläget skall täcka dina levnadsomkostnader just nu. För att beräkna detta utgår man gärna från sin nuvarande kostnadsbild. Att säga upp sig frivilligt från jobbet medför tyvärr en del ökade kostnader - alternativt en sänkt levnadsnivå om man inte räknat med att kostnaderna faktiskt kan öka när man säger upp sig - detta utan att man sätter igång med några dyra intressen.

Har du räntekostnader ökar de rakt av med 50 % eftersom du inte längre har någon förvärvsinkomst att kvitta mot, men vem har lån om man är ekonomiskt fri? Ny mobiltelefon var tredje eller fjärde år med fria samtal och surf, vem behöver det när det finns Skype? Ny dator var tredje år med tillgång till fri support, också onödigt då en dator idag håller betydligt längre. Supporten hittar man på Google. Lunchbidrag som halverar din lunchkostnad kan också skippas - varför lägga tid på att äta god mat med (trevliga?) kollegor när det finns matlåda och egenodlat? Gymkort någon? Också helt överflödigt, räcker gott och väl med promenader.

Tjänstepension behöver man inte heller eftersom ekonomin redan är säkrad och varför lämna efter sig något sådant till eventuella efterlevande? Sjukvårdsförsäkring blir också helt onödigt eftersom man som ekonomiskt fri har gott om tid och gärna står längre i kö för att få vård. Andra gruppförsäkringar som t ex livförsäkring eller barnförsäkring till avsevärt bättre pris blir också svårare att få tillgång till utan jobb, men t ex barnförsäkringar vet vi ju är totalt onödigt som redan andra fastslagit i bloggosfären. Förmånsbilen som helt bekostas av oskattade pengar och lite förmånsbeskattning finns det heller ingen anledning att använda sig av, det räcker gott med en cykel när man är ekonomiskt fri. Samt en hel uppsjö av andra rabatter och möjligheter man har som anställd beroende på i vilken bransch man verkar i.

Sedan var det detta med RUT- och ROT-avdrag vilket verkligen blir helt onödigt när du har obegränsat med tid och verkligen kan göra alla sådana sysslor själv, särskilt sådana som inkluderar el- och vatteninstallationer.

Säger man upp sig frivilligt så måste man ha i åtanke att det kan tillkomma många sköna tusenlappar i månaden om man inte vill avstå från olika saker och aktiviteter.

12 februari 2017

Den (o)säkra 4-procentsregeln

Den senaste tidens diskussioner på olika bloggar om möjligheten att leva på sitt kapital har föranlett en del egna funderingar kring frågan. Det har egentligen inte så mycket att göra med det rena aktiebloggandet - men ämnet sammanfaller ofta då möjligheten att leva på sitt kapital självklart förknippas med att kapitalet måste förvaltas - vilket inte sällan involverar investeringar på olika sätt.

Har själv inga planer på att sluta jobba även om jag så klart siktar på att bygga upp en alternativ inkomst via mitt aktieintresse som med råge täcker mina kostnader. Jag har faktiskt svårt att se varför jag skulle sluta jobba. Att tokspara för att så snart som möjligt bli fri och slippa jobba känns lite som att försöka lösa ett problem med fel lösning. Om man avskyr sitt jobb så mycket att man är beredd att leva på eller nära existensminimum under många år, följt av ett liv utan jobb på eller nära existensminimum, kanske det inte är mer fritid man behöver utan ett nytt jobb. Om det är barn inblandat blir ekvationen ännu mer absurd.

Om det bara är friheten man vill åt och samtidigt inte har ett brinnande intresse för investeringar kombinerat med att man faktiskt bevisat för sig själv att man klarar av att generera den avkastningen som krävs kan det vara en farlig väg att ge sig in på. Man brukar säga att är man bara tillräckligt bra på något så kommer belöningarna autmatiskt. Ta till exempel framgångsrika artister, företagsledare eller egentligen inom vilket område som helst. Det är mycket sällan pengarna som är den främsta drivkraften - pengar är istället bara resultatet av den verksamhet man bedriver. Det är förmodligen samma sak med investeringar - har man någorlunda förutsättningar kombinerat med ett enormt intresse kommer resultaten så småningom. Däremot blir det förmodligen en rejäl uppförsbacke om man bara ser förvaltningen som ett nödvändigt ont. Vilket för oss in på nästa ämne.

Inte sällan i dessa sammanhang dyker begreppen indexinvestering och 4-procentregeln upp som ett slags universallösning som vem som helst kan använda för att bli ekonomiskt oberoende. Det finns till och med kurser i detta ämne där människor får betala riktiga pengar för att lyssna på hur man skall bygga sin egen pengamaskin.

4-procentsregeln går ut på att varje år plocka ut en summa från sitt förvaltade kapital som motsvarar fyra procent av en viss utgångssumma. Alltså inte fyra procent av årligt aktuellt värde utan fyra procent av ett visst utgångsvärde, oavsett hur resterande kapital utvecklas. Ofta underbygger man detta med simuleringar som de senaste hundra åren innebär att man inte hamnat på minus, oavsett vilket år man börjat med detta.

Detta låter ju bra och enkelt. Tyvärr fungerar det inte i praktiken, om man inte är extremt optimistiskt lagd. Jag skall i följande text förklara varför.

Det finns så många fallgropar här så jag kommer inte att gå igenom dem alla, men vi tar det viktigaste.

Om 4-procentsregeln skall fungera är helt avhängigt var någonstans i en börscykel man börjar (alternativt hur man bedriver förvaltningen, men här utgår jag i exemplet från att man ligger fullinvesterad i indexfonder). För att fyra-procentsregeln skall fungera måste (bör) man även räkna upp uttagsbeloppet varje år med inflationen, annars kommer man varje år att få en sänkning av pengarna man skall leva på. Jag har i simuleringen satt inflationen till två procent.

Vidare behöver vi ta hänsyn till skatten, sparar man i kapitalförsäkring innebär det att den som lägst blir totalt kapital * 1,25 % * 30 % vilket blir ytterligare 0,38 % som måste täckas (just nu skall tilläggas, dessutom kan det dyka upp andra skatter som är förenat med kapital som vi inte har för tillfället). Redan här måste man alltså räkna med 4,38 % i årligt uttag plus att ursprungsbeloppet skall räknas upp med två procent varje år. Hade man börjat år 2000 hade man hamnat på minus redan 2011, började man däremot år 1999 (då börsen steg nästan 100 %) hade man haft kvar drygt 30 % av kapitalet 2017. Hade man startat 2003 hade man haft 50 % mer kapital än man hade 2003 (i nominella termer).

Att börja precis på botten av en börscykel är så klart mest optimalt. Att uppnå det belopp som krävs för ekonomiskt oberoende, är mindre sannolikt på botten av en börscykel, om man använt indexfonder för att uppnå målet. Det är förmodligen mer sannolikt att man gör detta på en börstopp än på en börsbotten. Risken att man startar detta när börsen står högt är därmed mer sannolikt än att man utgår från en botten.

Nu har jag räknat med att man varit fullinvesterad i en svensk indexfond, i mitt fall SPP Aktiefond Sverige. Sveriges index har haft en bättre utveckling än världsindex under samma period, hade man kört SPP Global hade utfallet för samma period varit sämre.

4-procentregeln är alltså ett lotteri som är helt avhängigt vilken förvaltningsstrategi man arbetar med, hur de finansiella marknaderna utvecklas och framförallt - vilket år man utgår ifrån. Någon som tycker att det här känns idiotsäkert?

Skall man vara någorlunda säker behöver man förmodligen ha betydligt bättre marginaler i sina kalkyler. Hur stor 4-procentsumman är spelar också stor roll. Om du kan leva på en fjärdedel av fyra procent och därmed ha ett mer flexibelt uttag är chansen förmodligen betydligt högre att det är en hållbar strategi.

Personligen skulle jag inte få för mig att kalla mig för ekonomiskt oberoende om jag var helt beroende av att kunna plocka ut ett årligt belopp från en indexfond som dessutom endast skulle motsvara en levnadsstandard på eller nära existensminimum. Vad som är definitionen på ekonomiskt oberoende är så klart upp till var och en att definiera.

08 februari 2017

Rapport från Handelsbanken - 2016-Q4

Sista bankrapporten från den svenska bankkvartetten landade idag. Det var förmodligen den som var sämst i klassen. Småsurt kring kreditförluster, som tydligen skulle vara hänförliga till en enda affär som man inte vill säga vilken. Spekulationerna går nu kring att svaret finns att finna i Danmark.

Hur som helst, den absolut största besvikelsen var den klena utdelningen. På pappret ökar utdelningen med 11 procent, från 4,50 kr till till 5,00 kr. I verkligheten så sänker man utdelning från 6,00 kr till 5,00 kr då man förra året hade en extrautdelning på 1,50 kr plus ordinarie utdelning på 4,50 kr. Alltså minus 17 %. Jag hade väntat mig att extrautdelningen skulle behållas samtidigt som ordinarie höjningen väntades landa på 5,50 kr. Totalt borde utdelningen landat på 7,00 kr vilket förmodligen inte hade varit några problem för SHB.

Med tanke på hur frikostiga de andra storbankerna är med sin utdelning, i alla fall i förhållande till SHB just nu, valde jag att vikta om så att det nu är lika tungt i portföljen bland alla i bankkvartetten med cirka 3 procent per bank av portföljens värde. Det ger en betydligt bättre totalutdelning.

Även om SHB är bland det finaste man kan ha en i svensk aktieportfölj så hjälper det inte just nu.

Kill your darlings...