12 februari 2017

Den (o)säkra 4-procentsregeln

Den senaste tidens diskussioner på olika bloggar om möjligheten att leva på sitt kapital har föranlett en del egna funderingar kring frågan. Det har egentligen inte så mycket att göra med det rena aktiebloggandet - men ämnet sammanfaller ofta då möjligheten att leva på sitt kapital självklart förknippas med att kapitalet måste förvaltas - vilket inte sällan involverar investeringar på olika sätt.

Har själv inga planer på att sluta jobba även om jag så klart siktar på att bygga upp en alternativ inkomst via mitt aktieintresse som med råge täcker mina kostnader. Jag har faktiskt svårt att se varför jag skulle sluta jobba. Att tokspara för att så snart som möjligt bli fri och slippa jobba känns lite som att försöka lösa ett problem med fel lösning. Om man avskyr sitt jobb så mycket att man är beredd att leva på eller nära existensminimum under många år, följt av ett liv utan jobb på eller nära existensminimum, kanske det inte är mer fritid man behöver utan ett nytt jobb. Om det är barn inblandat blir ekvationen ännu mer absurd.

Om det bara är friheten man vill åt och samtidigt inte har ett brinnande intresse för investeringar kombinerat med att man faktiskt bevisat för sig själv att man klarar av att generera den avkastningen som krävs kan det vara en farlig väg att ge sig in på. Man brukar säga att är man bara tillräckligt bra på något så kommer belöningarna autmatiskt. Ta till exempel framgångsrika artister, företagsledare eller egentligen inom vilket område som helst. Det är mycket sällan pengarna som är den främsta drivkraften - pengar är istället bara resultatet av den verksamhet man bedriver. Det är förmodligen samma sak med investeringar - har man någorlunda förutsättningar kombinerat med ett enormt intresse kommer resultaten så småningom. Däremot blir det förmodligen en rejäl uppförsbacke om man bara ser förvaltningen som ett nödvändigt ont. Vilket för oss in på nästa ämne.

Inte sällan i dessa sammanhang dyker begreppen indexinvestering och 4-procentregeln upp som ett slags universallösning som vem som helst kan använda för att bli ekonomiskt oberoende. Det finns till och med kurser i detta ämne där människor får betala riktiga pengar för att lyssna på hur man skall bygga sin egen pengamaskin.

4-procentsregeln går ut på att varje år plocka ut en summa från sitt förvaltade kapital som motsvarar fyra procent av en viss utgångssumma. Alltså inte fyra procent av årligt aktuellt värde utan fyra procent av ett visst utgångsvärde, oavsett hur resterande kapital utvecklas. Ofta underbygger man detta med simuleringar som de senaste hundra åren innebär att man inte hamnat på minus, oavsett vilket år man börjat med detta.

Detta låter ju bra och enkelt. Tyvärr fungerar det inte i praktiken, om man inte är extremt optimistiskt lagd. Jag skall i följande text förklara varför.

Det finns så många fallgropar här så jag kommer inte att gå igenom dem alla, men vi tar det viktigaste.

Om 4-procentsregeln skall fungera är helt avhängigt var någonstans i en börscykel man börjar (alternativt hur man bedriver förvaltningen, men här utgår jag i exemplet från att man ligger fullinvesterad i indexfonder). För att fyra-procentsregeln skall fungera måste (bör) man även räkna upp uttagsbeloppet varje år med inflationen, annars kommer man varje år att få en sänkning av pengarna man skall leva på. Jag har i simuleringen satt inflationen till två procent.

Vidare behöver vi ta hänsyn till skatten, sparar man i kapitalförsäkring innebär det att den som lägst blir totalt kapital * 1,25 % * 30 % vilket blir ytterligare 0,38 % som måste täckas (just nu skall tilläggas, dessutom kan det dyka upp andra skatter som är förenat med kapital som vi inte har för tillfället). Redan här måste man alltså räkna med 4,38 % i årligt uttag plus att ursprungsbeloppet skall räknas upp med två procent varje år. Hade man börjat år 2000 hade man hamnat på minus redan 2011, började man däremot år 1999 (då börsen steg nästan 100 %) hade man haft kvar drygt 30 % av kapitalet 2017. Hade man startat 2003 hade man haft 50 % mer kapital än man hade 2003 (i nominella termer).

Att börja precis på botten av en börscykel är så klart mest optimalt. Att uppnå det belopp som krävs för ekonomiskt oberoende, är mindre sannolikt på botten av en börscykel, om man använt indexfonder för att uppnå målet. Det är förmodligen mer sannolikt att man gör detta på en börstopp än på en börsbotten. Risken att man startar detta när börsen står högt är därmed mer sannolikt än att man utgår från en botten.

Nu har jag räknat med att man varit fullinvesterad i en svensk indexfond, i mitt fall SPP Aktiefond Sverige. Sveriges index har haft en bättre utveckling än världsindex under samma period, hade man kört SPP Global hade utfallet för samma period varit sämre.

4-procentregeln är alltså ett lotteri som är helt avhängigt vilken förvaltningsstrategi man arbetar med, hur de finansiella marknaderna utvecklas och framförallt - vilket år man utgår ifrån. Någon som tycker att det här känns idiotsäkert?

Skall man vara någorlunda säker behöver man förmodligen ha betydligt bättre marginaler i sina kalkyler. Hur stor 4-procentsumman är spelar också stor roll. Om du kan leva på en fjärdedel av fyra procent och därmed ha ett mer flexibelt uttag är chansen förmodligen betydligt högre att det är en hållbar strategi.

Personligen skulle jag inte få för mig att kalla mig för ekonomiskt oberoende om jag var helt beroende av att kunna plocka ut ett årligt belopp från en indexfond som dessutom endast skulle motsvara en levnadsstandard på eller nära existensminimum. Vad som är definitionen på ekonomiskt oberoende är så klart upp till var och en att definiera.

6 kommentarer:

  1. Bra skrivet!

    Håller helt klart med gällande tankarna kring frihet eller att helt enkelt byta jobb. För egen del har min portfölj gjort att jag har vågat ta större risk i arbetslivet (säga upp mig innan jag har ny anställning) eftersom jag har kapital som jag klarar mig på i några år, vilket egentligen är en mental fördel då jag inte gick flera år utan arbete för det.

    Att gå från att vara 100 % beroende av lönearbete till 100 % av inkomst av kapital kallar jag inte heller ekonomiskt oberoende. Däremot så tror jag att man kan uppnå ett tillstånd där man känner sig relativt oberoende genom att spara ihop ett kapital som motsvarar några årsinkomster.

    Friheten kommer nog snarare i att inte behöva konsumera precis hela sin lön varje månad till fasta kostnader, vägen dit är såklart olika för många men det klassiska felet är väl att man höjer inkomster och utgifter i samma takt å då blir man ju aldrig "fri".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter rimligt! Att ha sitt sparkapital som en buffert under enskilda år eller där avkastningen löpande är bonus under hela livet är absolut ett stort mervärde, oavsett skälet. Mentalekonomisk frihet/sinnesro är oerhört vikigt.

      Radera
  2. Hej,
    Jag tror inte vi har sett samma version av 4%-regeln. De beräkningar jag sett på den så är den framtagen just för att fungera även om man börjar i ogynnsammaste läge, alltså att det kommer den värsta börskraschen historien sett direkt efter du börjat ta ut pengar. Börjar man i gynnsammare läge så växer kapitalet allteftersom. Där var det 4% av aktuellt kapital man kan ta ut, inte 4% av startbeloppet. Det verkar helt enkelt finnas flera versioner av "4%-regeln".

    Ursprungliga 4%-regeln är dock uträknat utifrån förutsättningar i USA. Har för mig att motsvarande siffra för Sverige är ca 3.5%. Alltså behöver man mer kapital i Sverige. Med reservation för att jag minns fel :)
    Mvh Kalas

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis som du är inne på är 4 % av aktuellt kapital en vattentät metod eftersom du då aldrig riskerar att hamna på noll, i alla fall inte på grund av er årliga uttagen. Om det blir en 50 % nedgång och man tar ut fyra procent av det beloppet tar du i själva verket ut 2 % av ursprungligt kapital, och då gäller det att ha andra buffertar. Samtidigt som du inte slipper undan olika kapitalskatter.

      Som du själv nämner finns det säkert tiotals olika varianter av denna regel, vilket gör den ännu mer osäker efter just den variant som du kanske väljer i ett skarpt läge inte är den som är simulerad på rätt sätt. Den mentala stress som kan uppså när ett sparkapital halveras samtidigt som det är din enda inkomstkälla skall heller inte underskattas. Gäller i allmänhet, men i synnerhet för de som inte tidigare haft investeringar som intresse.

      Återigen, 4-procentregeln är mycket osäker och knappast något man skall räkna med är något som "alla" kan använda sig av.

      Radera
  3. Många av förespråkarna för 4%-regeln som säger sig vara "retired" har en väldig förmåga att antingen ha en arbetande partner och eller ett fulltidsliv som bloggare. Dvs bloggande 24/7 och heltidsarbetande med detta räknas fortfarande som "retired". Verkar inte bloggas så mycket om hur mycket pengar som dras in på just bloggandet. Detta är väl mest ett fenomen i utlandet dock.
    Sk oberoende bloggare styr och ställer mycket i hur diskussionen förs och det är närmst religiösa tongångar på indexforumen med häxjakter på utdelningsinvesterare. Gäller att källgranska med förnuft.

    SvaraRadera
  4. Ja verkligen! "Index-investerare" har ofta svårt att se några som helst risker eller problem med sitt upplägg, vilket i sig är en stor risk.

    SvaraRadera